Att berätta om sig själv.

Konsten att berätta om sig själv är svår, Jag låter brolles låt jag är född i en liten by berätta en del.

Jag är född i en liten by
i ett av världens hörn
Vid en landsväg där allt tar slut
och där älven har sitt krön

Jag är född i en liten by
och där är jag farsan son
det var längesen jag bodde där
men det är var jag kommer ifrån

Ett av världens hörn
Ett av världens hörn

Jag är född i en liten by
bland travarna av ved
Där skogen vuxit sig seg och stark
och människorna med

Jag har rest till en galen stad
med en himmel utav bly
Här är jag hemma, ändå inte alls
Jag är född i en liten by

I ett av världens hörn
ett av världens hörn

Om jag så reser till en annan värld
där dom gör mig till en kung
Hör jag ljudet av en älv och en skog
i mitt hjärtas rum
Åååh

Jag är född I en liten by
I ett av världens hörn
Vid en landsväg där allt tar slut
och där älven har sitt krön

Jag är född i en liten by
och där är jag morsan son
det var längesedan jag bodde där
men det är var jag kommer ifrån
Men det är var jag kommer ifrån

Så, Jag föddes en höstdag 1987 under vissa komplikationer, jag var var "vrang" som man säger.
Dock stannade denna vrånghet kvar i min kära mors mage, för jag har aldrig sett mig själv spm vrång efter det.

Iallafall så var min uppväxt från 4-14 år mitt ute i den värmländska storskogen och då menar jag en riktigt, riktigt liten by. 60 personer ungefärligen.

Men jag tror inte att bättre uppväxt går att få, du kunde gå ut på morgonen och hela världen runt omkring dig var ett äventyr.
I alla väderstreck skogar, berg, älvar och vattendrag, En enda stor lekplats för en knatte.
Jag och min bror och Jenny, har bedrivit oräkneliga timmar med att hoppa över bäckar, bygga kojor, fiska, smyga på rådjur, ridit på grisar och matat kor.

Men man växer upp och allt det där blir lite enformigt och tråkigt och att cykla 7 km tur bara för att komma till Lysvik var inte så kul på en sketen grusväg där allmän väg tar slut.

Så vi flyttade in till "stan" Lysvik.
Helt plötlsigt nya möjligheter, man kunde ju åka inlines på Asfalt! och polarna bodde mindre än 5 min marschtakt bort.
Man kunde vara ute på kvällen, det fanns ju gatubelysning! Att slippa att dra med ficklampa för att man skulle gå ut med hunden.

Ransbysätter som byn heter kommer alltid finnas kvar där i pumpen och jag kör dit en tur då och då bara för att kolla så inget har moderniserats. Det ska vara som det alltid varit.

Jag är som sagt född i en liten by, i ett av världens hörn och det tycker jag man ska vara stolt över.